Mozart’s La clemenza di Tito: a reappraisal

Magnus Tessing Schneider och Ruth Tatlow., red. 2018. Mozart’s La clemenza di Tito: a reappraisal. Stockholm University Press. xiv + 176 s. ISBN 9789176350553. Tillgänglig som e-bok, open access.

När Cambridge University Press i det tidiga 1980-talet påbörjade publiceringen av monografier över operaverk i den västerländska kanonrepertoaren (Cambridge Opera Handbooks), var det ett uttryck för det ökande intresset för ett mer ingående beforskande av operakonsten. Man hade kommit en bit på väg från att återberätta mer eller mindre vederhäftiga anekdoter om operor, till att mer analytiskt-vetenskapligt penetrera konstformen i alla dess skepnader och epoker. Det fina med operahandböckerna var att inte bara allmänt känd realia togs upp, utan att också nya kritiska artiklar beställdes, vilka ifrågasatte de gängse uppfattningarna i fråga om interpretation och iscensättning.

Under åren har så en lång rad operor avhandlats i serien, och i många fall har ståndpunkter som då ansågs nydanande och omvälvande hunnit bli daterade; såväl en djupare analys av den samtid i vilken operan skapades som undersökning av librettots text och dess representativa symbolism har ansetts befogade. Om man så väljer en opera, som inte precis dominerar operasceners repertoarval, men som på senare tid har presenterats i intressanta och kittlande iscensättningar, kan man genom en omvärdering ytterligare fördjupa kunskapen om operan som konstform.

Föreliggande monografi, Mozart’s La clemenza di Tito: a reappraisal, kan ses som en början på en ny kategori operahandböcker: de som går några steg längre, vidgar horisonten och tar in fler analysområden än de gängse musikaliska. Mozarts La clemenza di Tito har länge funnits i skuggan av Zauberflöte och betraktats som en av opera serians sista utposter. Men när denna opera 1991 kom ut i Cambridge Opera Handbooks, med John Rice som redaktör, ändrades bilden av verket. Tillsammans med Emmanuele Senecis avhandling La clemenza di Tito: i primi trent’anni (1791–1821), som behandlar operans mottagande, utgör handboken fundamentet på vilken vidare forskning om La clemenza vilar.

Genom att bjuda in de ledande forskare som tidigare publicerat sig inom ämnet, blir Mozart’s La clemenza di Tito: a reappraisal verkligen den omvärdering som titeln hävdar. Volymen är indelad i sex kapitel följda av en bibliografi och innehållsförteckning. Det första kapitlet är lite oväntat en kritiskt dokumenterad, kronologisk uppställning av tjugofyra originaldokument relaterade till La clemenza. Vi finner här texter som talar om samtida reaktioner på premiäruppsättningen men också förhållandena kring operans genes. Denna uppställning (med parallellöversättning till engelska) är ett lysande drag som med historiska dokument sätter in verket i sitt tidssammanhang. Andra kapitlet har författats av John Rice och tar upp operakulturen vid Leopold II:s hov och hur kejsaren använde Mozarts opera i sina försök att främja opera seria. Magnus Tessing Schneider gör därefter en textanalys av Mazzolàs revidering av Metastasios originallibretto med fokus på pietà-begreppet som uttryck för upplysningshumanism. Kapitel fyra ägnar Felicity Baker åt att göra en politisk läsning av Mazzolàs och Metastasios libretto och visar på dess kritik av monarkin. I femte kapitlet finner vi tre texter av Jette Barnholdt Hansen om Mozart som epideiktisk retoriker, om hur vizio och virtù gestaltas i operan, och i det avslutande kapitlet fokuserar Sergio Durante på scenografin vid premiären i Prag 1791 och sätter in den i en diskussion om operans dramaturgi. Durantes närvaro bland författarna leder till min enda kritik av monografin: den gäller frånvaron av en diskussion av de musikaliska källorna, i första hand Mozarts autograf. Denna har relativt nyligen utgivits i faksimil av Bärenreiter med en utmärkt introduktion av Durante. Låt vara att essän refereras till i bibliografin, men en text kring filologiska problemställningar hade kompletterat bilden av operan och dess tillkomst.   

Icke desto mindre är Mozart’s La clemenza di Tito: a reappraisal en utomordentligt innehållsrik och berikande monografi över ett operaverk, vilken jag önskar blir en måttstock för kommande arbeten. Valet av La clemenza är också briljant, då dess placering i en komplex historisk tid möjliggör vitt skilda ingångar i analysen. Trots författarnas ibland divergerande svar på sina frågeställningar kan man, precis som redaktörerna framhåller i förordet, enas om att det är extremt fruktbart att betrakta musiken och texten i en bred historisk, politisk, kulturell, intellektuell och konstnärlig kontext.

Anders Wiklund